Ord gör mer ont än slag

Om mej Rebecca.... 

Jag sitter här i min cell å gör inget

Tittar på mina fyra väggar å lyssnar på musiken

Lägger mej i sängen då och då å blundar

Livet e så tomt å ihåligt

Det finns inget

Mina tankar e tomma men ändå fulla, men av vad vet jag inte.

hjärtat mitt svider å jag lider, men av vad vet jag inte.

Blicken min e tom men jag ser,

jag ser & ler men menar inget med det.

Jag brukar be men inte längre mer

Mitt hjärta e rött men inte helt fött

Hjärtat jag har, har inget val

För det hjärta jag har, har jag ej valt.

Om jag hade valt så hade jag valt att ej ha ett hjärta.

Jag vill hellre skära än å döda

Dom jag dödar vill jag inget höra

Jag skiter i å höra jag vill bara göra

Dom som gör mej illa vill jag bara grilla

Å när jag grillar så trillar jag

Jag gör det jag ska men inte så bra

Men när det blir bra så vill jag bara dra

Jag e jag men ändå inte jag

Den jag är hör inget här eller där

Klumpen i halsen jag har gör mej ej glad, stenen i mitt bröst blir bara värre.

Mamma och pappa e bra men inget jag vill ha.

Jag känner så det bränner men ändå har jag inga vänner

Vänner som jag har e inget jag vill ha, men har inget val.

Allt jag vill ha e spriten å ett vasst blad

Men tar jag ett blad blir jag aldrig glad, om jag ej e glad vill jag inget ha.

Om jag e glad så vill jag ha ett eget val som ingen annan har

Jag har mycket men inte just det stycke jag vill ha.

Det stycke jag vill ha kan ingen ha.

Det jag har, har jag ej valt

Jag tittar ut genom fönstret å ser men inte längre ler.

När jag ler känns det som ett spel.

Spelet jag spelar e inte så bra men jag har ej så mycket val.

Jag vill gå ut utan en snut

Snuten jag har vill bara dra men har inget val så han stannar kvar, synd men ett eget val som han har.

Livet mitt e ej bra men det som är bra får jag ej ha för en dag.

Om jag drar så blir det bra, men kanske bara för en dag.

Jag ser å ger men det jag ger blir bara fel.

Cellen e kall men inte min hall

Hallen e varm men inte min arm

Allt jag ser finns inte mer

Det jag har vill ingen ha för jag e djävulens barn

Jag ligger på rygg i sängen å tittar upp i mot tacket å allt jag ser är vaket jag har.

Smärtan jag har kommer jag alltid att ha för det finns inget val

Även om jag gör ett val så kommer smärtan tillbax.

Jag känner hur mina tårar vill komma ut men jag vill ej släpper ut

Om det fanns ett ut så skulle allt vara slut nu

Jag ser å hör men känner inget mer

Allt jag känner bränns, allt jag gör det bara dör.

Att höra ordet älska betyder inget för det har jag glömt å gömt.

Allt som har hänt är ej glömt men kanske gömt.

Ilskan jag har vill ingen ha, inte ens för en dag.

Jag känner hur det bränner inom mej.

Rädslan ångesten å paniken tar över min kropp.

Jag vill ha spriten å ett blad för allt e ju ändå inget bra

Spriten jag tar gör mej glad men efter ett tag så blir jag ej så glad

men jag har inte så mycket val för spriten e min lag

spriten gör mej glad men bladet bara ett tag

hjälpen jag får e svår, så svår att jag får sår

men bättre ett sår än ett hål.

Jag vill bara slå å klå men kan ej riktigt gå

Känslan jag har är inget bra men vad ska jag ha för att få må bra?

Vad ska jag göra?

Vad ska jag säga?

Att säga e då fan mer än å göra

Rösten säger till mej, jag vill skära en sista gång

 men en sista gång kan bli en lång gång.

Måste aldrig lita på det fria folket.

Det fria folket e mitt mörker

Hellre e jag inlåst med dom galna än ute med dom vanliga

För dom som e vanliga det e dom som e farligast.

Mitt svar var att länge lycka inte hinna viljan är nu ungdom längtar till fria livet, om det finns nåt?

Undrar om det finns något så kallad det fria?

Man kan alltid drömma men sen också glömma

Jag brukar drömma men glömmer å gömmer det mesta.

Jag kommer aldrig få vara glad, inte nu idag kanske aldrig en dag

Vad vet jag? Jag är bara ett visset blad som ingen vill ha å så kommer det alltid å va

Precis så som idag

Allt jag egentligen vill ha är en mamma idag som älskar mej för den jag e å inte för det jag kan

Livet man får e en gåva, som egentligen alla borde få

Tänk alla som e döda dom kan ju inget göra mer än å egentligen höra.

Musiken jag hör handlar om ett löv som blåst bort, från flickan i spiklådan.

Spiklådan gör ont men den e inte helt tom   

Flickan sitter ihop krupen i den, blundar å ber att något ska ske

Ska någon se eller ska jag fortsätta att be?

Tiden går å flickan har ett sår som måste få nål å tråd annars blir det bara ett stort öppet sår

Som ingen aldrig kommer att nå, å dit får det ej gå.

Flickan går å går men ser ej längre något spår

Orken hon hade e borta å hon vill ej fortsätta gå

Den gjutna flickan av stål förstår att hon ej aldrig kommer nå sitt mål.

Det e lika bra att dra för himmelriket har ej så stora krav.

En dag kommer flickan ha det hon verkligen vill ha å det är ett vasst blad.

Huvudet värker å allt känns osäkert

Blodet stänker å jag tänker

Livet e hårt men varför måste allt vara så svårt?

Jag blundar å undrar om det någonsin kommer komma en underbar dag i mitt liv?

Varför ska man lida å kvida när man kan vila?

Många funderingar jag har, men har ej alla svar.

Vill må bra men livet har så många stora krav som jag ej riktigt klarar av.

Där ute i världen e det stort å otryggt.

Har ingen ork, har knappt heller någon lust.

Livet gör ont å det e det som e så skumt å tungt.

Vill skratta å le utan att spela ett onödigt spel.

Spelet jag gör det sakta dör

Mitt hjärta är tungt och det gör väldigt ont.

Ögonen svider jag har gråten i halsen

Kan ej längre hålla det tillbaka så jag fäller miljontals tårar, känns jobbigt.

Jag vill sova men kan ej lova att sluta måla.

Vill skrika å vråla, sparka å slå tills någon förstår.

Ådrorna blöder å jag gråter allt högre

Pulsen den slår

Den slår så hårt att det gör ont.

På gatan jag går tänker jag på hur egentligen människor å jag mår idag.

På gatan jag står känner jag hur allt slår

Vinden e kall, solen e varm

Vattnet e blött å trottoaren är helt sönder nött

Sprickor å sår är sånt vi får men inte i hela åtta nio år.

Vägen jag går e lång så jag nynnar på en gammal sång

Mörkret faller,stjärnorna lyser å marken den fryser.

På parkbänken jag sitter tittar mot himlen å tänker ska livet verkligen vara så?

En ängel kommer mot mej, stryker sin hand mjukt mot min kind å säger till mej att det kommer gå bra.

Hon säger till mej föräldrarna du har vill du ej ha så gör ditt eget val..

                                                          Av: Rebecca Göransson.... 28/9 - 03 en sen deppig kväll...