Ord gör mer ont än slag

Dikt

Stjärnorna är i det blå,

& lika så är mitt stora sår.

Jag känner glädje men ingen värme

Jag fryser, det är kallt.

Varför är allt som allt?

Natt som natt

Dag som dag

Timme efter timme,

Så finns det ej längre något minne.

Hjärtat mitt slår, även om jag inte får kärleken jag borde få.

Men jag kanske kan leva ändå?

Av: Rebecca Göransson