Helvete, jävla skit stefan

Fan ta dej Stefan, fan ta dej säger jag bara.
Det gör så förbannat ont, det kramar sej i mitt bröst,
tårarna svider längst ner mina kinder, jag orkar inte mera snart Stefan.
Jag kan inte fatta ännu att du e borta, det kan inte vara sant, det kan inte vara så.
Men jag får ju inte tillbaka dej, du e borta.
Den dagen du dog, då dog en del av mej,
den delen av mej bara försvann, nu har jag kvar ett tomt stort svart hål,
det finns bara saknad & sorg, jag vet ej vad jag ska ta mej till?
Jag kommer aldrig glömma den dagen, men jag vill inte
minnas den dagen men det kommer tillbaka i alla fall.
Jag fick aldrig säga hejdå eller jag älskar dej,
jag var för sen, fan dej stefan.
Dagarna e det samma, jag saknar dej, ångest panik, ilska.
Jag e så ensam, det e kallt. Ingen vid min sida,
ingen som håller min hand då jag e rädd. Jag försöker hålla ut men det
e svårt eftersom du inte e här, vi skulle ju klara det tillsammans.
Men nu har jag dej inte vid min sida längre. Hur länge till kommer jag orka?
Jag kan inte vara stark hela tiden, jag bryter snart ihop, jag vet ej hur mycket till
jag kommer klara? Jag vet inte det.
Tyvärr men det e så, det känns så, jag försöker hålla ut,
dölja min smärta, sorg saknad ilska, men hur länge håller den masken?
jag vet inte det?
Varför ska livet vara såhära jobbigt? jag hatar det.
Jag älskar dej Stefan av hela mitt hjärta, & saknar dej så mycket,
jag vill att du ska veta det, det står i stjärnorna till dej från mej!!

image65


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0