Sväljer min stolthet

Sväljer min stolthet,
tittar upp fastän tårarna rinner,
går ut på stridsfältet, har hakan uppe & håller huvudet kallt,
växte upp snabbt, och kanske e det därför jag ej blev hel?
varje dag tårkar jag mina kinder,
alla dessa minnen, jag kan dom ej ignorera.
vänder mej om då & då men lik förbannat
rinner tårarna, jag försöker glömma,
men det kan jag inte gömma,
ögonen svider, men jag ler å spelar det hela spelet,
ingen får se, ingen får veta det.
det e bara så det e.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0