Vem tänder stjärnorna?

Fy fan vad jag mår kasst,
vinden vänder på mej, ingen e med mej,
det e ensamt o kallt,
jag vet ej vem jag vill vara?
men jag måste våga bara vara mej själv.
men kan jag det?
Sitter & lyssnar på Eva Dahlgren nu med låten Vem tänder stjärnorna.
jag fäller några tårar & jag funderar samtidigt på hur fan jag ska
leva mitt liv? jag vet ju inget, jag vet inte vad jag vill,
jag känner mej inte själv längre,
jag är rädd, så rädd så ingen kan förstå.
visst jag e den tuffa tjejen som e iskall,
men innerst inne så e jag bara så rädd,
känner mej så liten & så sviken,
mitt hjärta e brustet, det e bara sår,
hur ska jag få dom läkta?
jag blir bara sårad vart enda gång jag litar på någon
eller öppnar mej lite för någon så försvinner de alltid,
o jag fattar inte varför?
jag hatar mitt liv, men jag
älskar min katt Tiger mer än allt annat på denna jord.
hade jag ej haft honom så hade jag tagit mitt liv föär länge länge sen.
det kan jag garantera, jag lever just nu för min katt men när han försvinner
så går jag oxå för jag orkar inte mera.
Jag saknar dej Mari, vila i frid min vän, jag älskar dej gumman!
kan inte fatta, du e borta, borta för gott.. fy fan.. det gör ont.
image73

Festen slutade med

Att jag spydde & att vi gick hem, hehe,
jag blev as kass, fast jag drack inte så mycket
i alla fall tycker jag, jag drack en flaska vodka,
37% =) Yeah... men fy fan vad jag blev dålig.
men annars var det kul på festen,
det var jag Anna Eric, johannes å ja några flera.
satt nere i parken, för vi får ju ej sitta hemma här
på behandlingshemmet & dricka, men
de kom på oss i alla fall för jag var så full
att jag hade visst gått in till dom ;P hehe, smart jag e va?
jag hade sagt till personalen att jag skulle på permision därför
att annars viste jag att jag inte kunde festa. men det visade
sej ganska så snabbt att jag ej var på permision så det kommer
bli ett jävla liv nu på personalen, speciellt nu på måndag då
cheferna kommer, åååååååh vad skäl vi kommer få,
skulle ej förvåna mej om de satte mej på antabus eller va fan det heter ;P
Hehe skiter jag blankt i i alla fall.
jag e frivilligt plaserad så jag gör som jag vill, men sen om de
kastar ut mej det e en annan sak :P Tror jag..
Aja skit samma, jag har tabbat mej nu många gånger på mindre
än en vecka så jag lär ju få konsekvenser utav detta.
men men skit samma. pallar ej bry mej längre,
bara skaka på huvudet o säga OK. inget mer med det.!
min kontaktperson e helt jävla borta i huvudet,
dum jävel jag fått asså. finns inget i hennes huvud.
totalt pantad, som jag hehehe.....
ha det bra,
Bye bye

Anna / svartvita glasögon =)

Anna!

Jag hoppas att du har det bra!?
Jag har det ok, det kunde ju vart bättre. Men så e ju livet.

Livet e inte alltid som man tänkt sej, tyvärr. Kul att träffa dej

Föresten på Coop eller vad det hette.

Som du kanske har hört så ska jag eventuellt flytta tillbaka till Kalmar

Kommun igen, men jag vet ej när? Det e min social som står för det.

Jag kan inget mera göra än att vänta på henne. Det lär ju ta lite tid,

Så mycket har jag fattat i alla fall. Dagarna hemma här efter avdelningen

Har varit ganska så jobbiga, har gjort mycket dumma saker, vet ej varför men jag gjorde det

Men nu e det gjort så jag kan ej få det ogjort ju hur än mycket jag vill.

Saknar min kompis Mari allt mer & mer för varje dag som går. Kan inte fatta

Att hon e borta, jag får liksom inte in det i mitt huvud,

Det känns bara som att hon e på semester och ska snart komma hem,

Jag går här å väntar men hon kommer aldrig. Det e tungt, alldeles för tungt,

Jag vet inte vad jag ska göra för att få det att kännas lättare? 

Saknar dej & Lasse mest av alla. Synd att man ej får ha kontakt :/

Men jag skriver i min blogg till dej istället, ingen annan vet vem du är mer än jag!

Så ett brev till dej i min blogg, ha känn dej hedrad, för det e inte alla som jag tar med mej,

Haha :P

Har inte haft tid att skriva brev o skicka till dej, så jag gör det via min blogg istället sålänge. Skickar ett brev sen till dej när jag vet mera o hur det kommer att se ut!

Så jag hör av mej på ett eller annat sätt!

Men till dess, ha det bäst,

Stor kram till dej från mej Rebecca


Åt helvete med er / Landstinget / Friaborg

jävla as ni är, skickar en hit & dit bara sådär,
när fan ska jag få ha det bra? när ska jag få vara
kvar på ett ställe o få finna mej till ro?
när ska jag få lycka?
När ska jag få glädje?
när ska jag få kärlek?
Fuck you all for ni bara driver med mej,
ni tror jag e ett jävla flytt objekt, men en sak,
Där har ni fan fel, nu får det ta ett slut för jag pallar inte ha
det såhära mera det gör jag inte.
jag skiter snart i allt, för jag har inte energi kvar,
jag har inget att ge, allt e bara ett jävla spel,
soc hit, å soc dit, vi ska få det att gå bra för dej rebecca,
visst, ta er nån stans ni gör det bara svårare för mej.
11 fucking jävla år i bara onödan, fuck you,
jag ska fan döda er allihopa när jag får se er.
ni e inga människor, behandlar mej som ett fucking djur,
men nu ska det vända och ni ska få se vad jag går för.
inget jävla mesigt spel mera, det e jag trött på,
nu ska det ske, öga mot öga, inte telefon eller mail utan i
värkligheten. så e det bara.
men tills dess, FUCK YOU sug kuk era as

Shit happens :/

Fan vad jag ska göra bort mej gämt,
jag fattar inte varför. jag mådde ju så bra
när jag blev utskriven från avd 12, men det tog bara
en dag sen vände det, söp & spelade bort mina pengar
på poker sen droger, heroin & gräs,
vad fan e det för fel på mej? fattar inte varför jag gör såhär mot mej själv.
jag skulle ha sagt nej, men det gjorde jag inte dum som jag var.
men nu får jag ju stå för mitt kasst.. faaaan..
jag hatar mitt liv. hur fan kan det bara vända sådär?
jag fattar inte. aja skit samma. pallar ej mer snart i alla fall.

Avd 12 / S-hamn

Jag vet ej vart jag ska börja men jag ska nog börja med att
tacka er för all hjälp och stöttning ni gett mej.
Jag e oerhört glad att jag fick komma till er,
jag kan nog aldrig tacka er nog med ord,
men tack för allt, den hjälpen ni gav mej,
den tiden ni er tog till mej, / TACK.
Jag ser helt annorlunda på livet nu,
det finns ett hopp, det finns faktiskt glädje,
man ska bara hitta dit, vägen kan vara lång men
man kommer fram tillslut. Och det har jag gjort nu
tack vare er, jag vet vad jag vill!
Äntligen, efter 11år så vet jag vad jag faktiskt vill.
Helt galet sjukt, men det e tack vare er på 12:an :)
 Jag kunde inte ha fått bättre hjälp än det ni gav mej,
så tack ännu en gång. Ni kommer alltid
att finnas i mitt hjärta, alltid, jag låvar!!!
Ni hjälpte mej upp då jag ville ner,,,
shit alltså, tack igen.
Avdelning 12 NI ÄGER ;)
Stor kram till er alla där från mej Rebecca.
P.s. tro inte att ni blir av med mej för jag kommer höra
av mej då å då & berätta hur det går för mej =)
Ni är BÄST..

Min vän, min ända sanna vän!

Tiden går, men den läker inga sår,
jag kan knappt längre äta, tårarna rinner,
konstant, ögonen svider, kan snart inte
gråta mera för jag har snart inga tårar kvar.
jag har inte dej kvar mari, jag saknar dej så
förbannat mycket att du aldrig kan ana vilken saknad
du lämnade mej, denna smärtan, det gör så ont,
trodde inte jag kunde komma såhär långt ner som
jag e nu, in & ut på psyk, snackar med människor.
funkar inte längre, därför har jag valt att isolera mej,
i min lägenhet ett tag, bara tills smärtan e försvunnen,
men jag e rädd att den inte kommer att försvinna.
jag e så jävla rädd, rädd för mej själv,
jag vill inte skada mej själv men jag gör det ändå,
fram med rakbladet, dra ett snitt i armen, känna
hur ont det gör, fokusera på den smärtan o inte på dej,
men det hjälper inte, jag måste få hjälp, men jag blir inte hjälpt,
utan de själper mej, kastar ut mej från psyket & tror att jag mår bra,
visst, kanske just den dagen då läkaren kom, men inom mej,
det e det de inte ser, de ser inte denna smärta jag bär på,
denna bitande ångesten, krampar i bröstet, jag vill bara bort,
bort för gott. men det sägs att man e självisk om man tar sitt liv,
jo visst det kanske det e men jag har inga kvar ändå.
Det e ingen som kommer att fälla en tår för mej då jag går bort.
Det vet jag, jag vet det å det sitter inom mej, jag har rätt, jag vet.
jag känner min kropp.
Mari, gumman jag saknar dej så oerhört att jag nästan dör snart,
denna smärtan kan jag inte förklara i ord, det går inte.
Men jag älskar dej enormt mycket,
du var den ända sanna vännen jag hade, vi skrattade & log tillsammans,
promenaderna vi gick varje dag, kaffe & cigarett träffarna vi hade varje dag,
jag saknar det,
nu sitter jag själv o dricker mitt kaffe & röker en cigarett själv,
ensam på promenaderna jag går, å uppe på backen jag går så
fäller jag nu en tår. stegen e ensamma, inte vi två,
ingen som med mej skrattar o skämtar,
det e mörkt o kallt, jag känner ingen värme, jag känner inget just nu
mer än att jag e så förbannad o så ledsen att jag vet inte hur jag ska
klara mej ur detta, kommer jag klara mej ur detta?
jag vet inte det. det känns som om min tid e inne, jag orkar inte mera
jag gör inte det. Inte utan dej Mari.. Jag e ledsen men jag kan inte vandra ensam,
utan att tänka på dej, en del av mej dog då du gick bort, och den delen
kan jag inte få tillbaka, hur mycket jag än vill, det går bara inte...
Kan inte tänka på annat än dej...
Jag älskar dej, Vila i frid gumman, vi ses snart!
R.I.P. Mari Lindell 20/3-08

RSS 2.0